Stor glädje men också rädsla...

Det ger mig mina barn. Det finns många situationer där jag ser aningen mörka moln på himlen i mina barns framtid och jag hoppas att de kommer att komma i omgivningar som gör dem till härliga, självständiga och säkra personer som kommer att få ett helt ok liv.

Jag läste i vår Kungälvspost (vår lokala tidning som kommer ut två gånger i veckan) att det var en skola som hade blivit anmäld då det förekommer ren och skär mobbing i form av rollspel, kungen och slaven. Detta hade verkat ha helt urartat, skolan kan inte hantera det stod det. Men vi föräldrar, vilken roll spelar vi i detta?

Jag och Jerker går en ordentlig kamp till mötes i vår framtid, vi kämpar i stort sett var dag för våra barn. Vi ställer frågor på dagis, vi får veta om som t.ex. när Tim mer eller mindre fokuserade ilska på en kille och vi agerade, tänkte ut en plan vad att göra för att det inte skulle fortsätta och vilka delar vi skulle göra och vilka delar som dagis skulle göra samt att vi pratade med med pojken och pojkens familj. Vi lever med detta som vardag, vi vet inte när och om Tim agerar ut.

Vad vi också jobbar med är att Adam inte får till språket och som vi fick påpekat för oss så är Adam en underbar liten kille som älskar att vara med alla men om han på något sätt blir annorlunda, hur agarar andra då mot honom? Vi gör allt vi kan, vi har tidigt försökt att vara på tå och uppmärksamma allt vi kan även med vår minstling och tack vare att vi är inne i systemet så har vi möjlighet nu att få träffa logoped. Men det är inget som bara kommer... det har tagit oss tre samtal för att få en kontakt och en tid, vi jagar...

Vart vi är påväg har jag inte en aning men en sak vet jag, jag är något skrämd av vad som kan komma ska. Jag vet att vi kommer att ha många kamper framför mig och däremellan försöker jag att leva ett stilla liv, hoppas att hälsan står oss bi och njuta!