Kommunikation...

har varit en envägskommunikation med Tim under stora delar av hans liv. Vi har fått lära oss att läsa vad han vill, hur han mår efter hur han somnar, sover, äter, agerar osv. Det är också här som den stora delen i hans autism finns.

Det kanske är också något med det svåraste att hantera för mig. Kommunikation vill man gärna ska gå två vägar och om man inte får något gensvar så slutar man ju att försöka. Detta kommer jag på mig rätt ofta att så är fallet hemma hos oss. Det blir "extra" tyst då det istället borde vara extra pratigt om en i korta befallande ordalag till Tim.

Det som har varit roligt nu under två dagar och som för mig är nytt är att i går när jag kom hem och kom upp för vår trapp satt båda mina pojkar i soffan. Jag ställde mig och knackade på räcket för att se om jag fick någon respons. Den som först tittade upp var Tim (väldigt ovanligt) och han vinkar och säger "Hej". Det har aldrig hänt förr. Att lillebror sedan snabbt fyller i "Hej mamma, Tim, mamma är hemma, Pappaaaa, min mamma är hemma" allt i ett och samma andetag, ja det är lika häftigt det:-)

I morse när jag sagt hej då till barnen på dagis kommer Tim efter mig, knackar på dörren, jag öppnar och frågar vad han ville. "Hej då, Mamma" och så vinkade han att jag skulle gå... att hela satsen kommit, dessutom långt efter det som vi egentligen sagt hej då, springandes efter mig, det har heller aldrig hänt.

DETTA ÄR STORT, DETTA ÄR FÖR MIG KOMMUNIKATION! Och det är min grabb som försöker, det är han som nu härmar, det är han som nu är intresserad... och jag älskar honom för att han försöker. Jag ska försöka att bli bättre nu på att utmana honom och vem vet, i morgon kanske han upprepar det hela, för det har heller aldrig hänt!

Ha en helt underbar dag!!!!