Jag vill ibland sticka helst huvudet i sanden...

så som strutsen för jag har väldigt svårt att se en "normal" Tim ett antal år framöver. Vi har i så många år levt med att Tim är non verbal med oss och i väldigt små babysteps så börjar han nu härma och säga lite ord. Det gör att han kan göra sin vilja hörd på ett annat sätt än skrik.

D, en kille som jag har fått kontakt med efter många år, har själv erfarenhet av autism tipsar mig ständigt om nya appar, program jag ska se osv. I går så tog jag tag i mig själv och tittade på ett program som visades på SVT1 för ett litet tag sedan och nu kunde ses på SVTPlay.

Programmet både skrämde och fascinerade eftersom de barn som visades där var mycket mer gravt autistiska men de var otroligt brighta. De har mycket mer kunskap än vad vi tror och det kändes upplyftande samtidigt som man bara vill att gråta för att vardagen är så "annorlunda".

Jag är tacksam idag att jag känner min kille, att han verkligen försöker att prata med mig. Jag bara önskar att jag kunde få mer organiserad resurs så att han fick möjligheten att förverkliga sig själv. Den kunskapen besitter inte jag, jag är förälder som älskar mitt barn oreserverat!

Se gärna dokumentären, "En mammas kamp för ett autistiskt barn". Ni som känner Tim ser vilken skillnad det finns i det autistiska spektrat.

http://www.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Fsvtplay.se%2Fv%2F2765864%2Fdokumentarfilm%2Fen_mammas_kamp_for_ett_autistiskt_barn&h=tAQEJSH98AQHzCbacWgZ7ryhFjV9NFcqw9eH6EVxUDSHXtA&enc=AZOXoWMp14-i_QDcAAl0OW_SloJJDLnt6IfC-12GVqNdEd8HS2oFL9ZKdPzxmQ5n8NvApb_eDrqnit416UTsyObmv5tQbAekJE-YXk5WugC8XQ