En katt har nio liv...

Jag önskar att det stämde in på oss människor också även om jag skulle behöva många, många fler. Jerker är den som tar den största smällen så han är nog död vid det här laget...

Jag har tidigare berättat att barn med autism har ett utvecklat känselsystem och i vårt fall så känner Tim direkt om man klipper naglar eller i håret. Håret är vårt ständiga problem som vi mer än gärna skjuter framför oss så länge vi kan. I Tims fall så har han ärvt det mesta av pappa och så också hans hår, tjockt som bara den och mycket av det! Hade han ärvt mig hade detta inte varit så svårt:-)

I flera dagar har jag försökt att förnagga i håret för att få bort så mycket som möjligt av det inför den stora dagen som egentligen skulle varit igår. Det går inte när han är vaken och i sovet tillstånd så vaknade han direkt. Helt otroligt! I dag var det dags. Jag har det enkla jobbet, jag klipper och tar apparaten. Pappa däremot är den som får brottas, ta emot slag, se Tims ansikte när det är som värst. Jag bara pratar och klipper samtidigt.

Det är 15 minuter av de hemskaste i våra liv, två till tre gånger om året, för det går inte att gå till salong och få detta gjort. Jag har lovat mig till att nästa gång vi kör detta, september-oktober, så har jag antingen varit i kontakt med Linda eller min frisör för att ha inköpt den bästa, snabbast klippapparaten som det går att få för så länge inte hans hår faller av så måste vi fortsatta att förkorta våra liv med en kvart i taget.

Det första som hände efter klippningen var dock att vår lilla kille struttade framför spegeln och tog sig för huvudet och såg ganska nöjd ut. Nu är han i badkaret för att få bort alla hår och sedan har vi några strå kvar att ta när Tim har fått en dag att lugna ned sig. Bra start på dagen, ja håret är ju borta och vi är alla vänner vad jag kan tro...

Nu ska vi förbereda oss för kusin S:s 1 årskalas.... hej hej!